Ibland undrar jag hur människor tänker. Eller är det så att det är jag som har FÖR STORT hjärta?

Detta kallar jag diskriminering! Helt seriöst, vem ser sexigast ut utav dessa underklädersmodeller? Själv tycker jag den till höger och inte är det pga av att hon är smalare, utan pga att hennes underkläder är såå mycket snyggare. Ellerhur? Kolla på den lite mulligare och hennes underkläder. I själva verket kanske hon är + - 30 men med dom förskräckligt fula underkläderna så framstår hon som 70+. Vafan? Gör sexiga underkläder till oss med lite hull oxå. Inte konstigt att killar drar sig till pinnsmala tjejer när detta är vad ni har att erbjuda oss som är lite större.

I skrivande stund känns ingenting bra. Allt är upp och ner nu. Vet ärligt talat inte om jag orkar mer. Jag vill att allt ska vara bra men ju mer jag försöker desto svårare blir det. Kanske ska lägga detta bakom mig nu? Kanske dags att tänka på sig själv och barnen för en gångs skull?

Jag älskar mina underbara små tjejer mer än allt annat!

Det var verkligen inte meningen att skrämma någon med föregående inlägg. Men ni hör ju hur dumt det låter?

På lördag, den 21:e maj, kommer Jesus för att hämta de troende. Detta enligt den kristna radiovärden Harold Camping och hans anhängare. Efter det kommer vi andra att få genomlida sju år av plågor, om jag har fattat det rätt. Sen upphör Jorden att existera. Sjukt tråkigt, måste jag säga. Jag som började trivas rätt bra här.

Men hur kom han fram till det här datumet, kan man undra. Jo, först var han såklart tvungen att ta reda på årtalet då Gud lät hela jorden översvämmas. Ni vet, Noas ark och allt det där. Radiovärden kom fram till att detta måste ha skett 4990 före kristus. Och självklart är det så. Inga konstigheter där.

Sedan plockade han två bibelcitat:

1. "med herren är en dag som tusen år, och tusen år som en dag"
2. "om sju dagar skall jag låta det regna på jorden" (syftar egentligen på syndafloden, men det är väl strunt samma)

Detta måste ju betyda att domedagen är om 7000 år, tänkte Harold. Själv ser jag det mer som en mycket, mycket gammal väderprognos. Men åter till uträkningen: 7000 år efter 4990 f.kr. blir... 2011. Efter. Kristus. *dödsmusik*

Men datumet då, 21/5, hur kom han fram till det? Enkelt, säger Harold:

1. Nummer fem är lika med "försoning", tio "fullständighet" och sjutton är lika med "himlen".
2. Kristus sägs ha hängt på korset den 1 april, 33 e.kr. Tiden mellan 1 april, 33 e.kr. och 1 april, 2011 är 1 978 år.
3. Om 1 978 multipliceras med 365,2422 dagar (antalet dagar i solåret, inte att förväxlas med månens år), är resultatet 722.449.
4. Tiden mellan 1 april och 21 maj är 51 dagar.
5. 51 adderat med 722 449 blir 722 500.
6. (5 × 10 × 17)² eller (försoning × fullständighet × himlen)² är också lika med 722 500.

För dig kanske det här bara ser ut som en massa random siffror med knappt nämvärd anknytning till Bibeln, men inte för Harold, inte! Det här är blodigt allvar! Nu på lördag gör Jesus comeback (IGEN) och tar med sig alla troende till himlen. Det står ju där, rakt upp och ner, i Bibeln! De är 100% säkra på sin sak. Folk har alltså på riktigt, sagt upp sig från sina jobb p.g.a. att de inte vill jobba under sin sista tid på Jorden.

Den exakta tidpunkten har inte Harold listat ut än, men förmodligen har det någonting att göra med antalet sidor i Aftonbladets söndagsbilaga. Undra förresten om det blir någon söndagsbilaga? Låt oss säga Kalle Anka tidning istället.

Själv blir jag lite illa till mods när jag tänker på hela grejjen. Vad ska man ha på sig, liksom? Man kan ju inte se ut hur som helst vid en sådan här stor händelse. Tänk om vi inte hinner tvätta innan dess? Skit samma, vi alla föddes nakna!

Jag förstår inte vart världen är på väg? Är det så fel att ha åsikter om saker och ting? JAG har väl ändå rätt att tycka och tänka vad JAG vill eller? Tydligen inte enligt fega kräk som inte ens kan lämna ett riktigt namn så att jag kan få stå upp för MINA åsikter.
 

Hej på er sötnosar! Den senaste tiden har det trillat in oerhört många läsare och kommentarer med dessa. Både positiva som negativa och jag kan för allt i världen inte förstå varför? Haha!

Helt seriöst. Vissa av er är bara så sjuka så det är inte sant. Slösar eran dyrbara tid på att posta en kommentar lika lång som ett A4 papper där ni försvarar Kissie med näbbar och klor. Kom igen va? Vet ni vad det bästa är? Att jag skrattar åt er. Två dagar i rad har ni gjort mina dagar till dom två roligaste på väldigt länge. Så fortsätt gärna så att jag får ännu roligare;)

Hur som helst. Jag står för mina åsikter när det gäller Kissie. Jag tycker att hon förstör både för sig själv, (vilket jag egentligen inte bryr mig om) och för andra (vilket är väldigt synd). Ni som sitter och tycker att hon är så bra(?) Har ni egentligen tänkt på alla flickor i 13-16 års åldern (som är extra känsliga och mottagliga) som hon har satt griller i huvudet på genom att gå ut med sin barnmatsdiet bl.a? Jag hittade en bild som tydligt visar hur hon kommer att se ut inom några år om hon fortsätter som hon gör.
Känsliga läsare varnas!

Nu höll jag nästan på att glömma... Ibland brukar jag kolla vart mina läsare hör hemma genom att söka på deras IP nummer. Något jag inte förstår är varför man uppger en falsk identitet när man postar en kommentar? Egentligen bor människan i samma stad som jag och inte alls i Umeå. Antar att det var någon som tänkte att jag inte hade så många läsare och därför skulle göra mig glad genom att utge sig för att vara någon annan? Tack kära du, vem du nu är men jag har en hel del läsare. Så lämna gärna ditt riktiga namn nästa gång;)

Vad trött man är på "vänner" som helt plötsligt slutat höra av sig? Duger inte sällskapet längre eller?

Ingen nämnd, ingen glömd!

Denna bilden får mig att minnas:
Ditt otroligt stora hjärta!

Du är förevigt älskad och saknad.

Det borde vara förbjudet att ha så vackra barn som jag har?

Jag älskar er miljoner varv runt jorden och tillbaka igen!

Ett litet inlägg med mycket känslor: Är så sjukt trött på folk som utger sig för att vara bättre än alla andra. Dom poängterar gång på gång hur mycket pengar dom har, hur fina betyg dom har, hur bra uppväxten har varit. Hur jävla perfekta dom är på alla plan! Dom är för stolta för att inse att dom gör fel och har svårt att svälja sina misstag. Istället måste dom vända på allt för att dom själva ska framstås som offer. Varför ska dom ta på sig ett problem någonsin? Nej vad fan, lasta över hela problemet på den svaga i sammanhanget. Men vet ni vad jag just har insett. Den svagaste i sammanhanget kanske egentligen är den som är starkast? För tittar man på vad den starka personen döljer i rockärmen så förstår man ju att det faktiskt är dom själva det är synd om?

För er som inte kan förstå vad jag menar med det ovan så kommer ett exempel nedan:

När jag gick på högstadiet så var jag den svaga som blev mobbad utav den riktigt, riktigt starka killen. Mobbningen pågick i flera år och vissa dagar orkade jag inte gå till plugget. Jag valde att stanna hemma där jag kunde bli fri ifrån min demon. Han hade allt. Han var skolans kung. Medan jag inte var värt någonting. Miljoner tårar rann ner för mina kinder när jag kom gående i korridorerna och fick höra hans elaka kommentarer.
- Kolla vilken tjockis!
När jag sedan började gymnasiet fick jag veta att "kungen" hade tagit livet av sig pga av att han hade mått dåligt under hela sitt liv. Alltså var det han som egentligen var den svaga? 

Vet ni vad det värsta är? Mitt exempel ovan är inte påhittat!   

Jag känner mig låst, kvävd och attackerad av mina egna tankar. Tankarna har blivit mina demoner. Att inte kunna få en hel natts sömn utan att man i panik vaknar och känner sig instängd tär på krafterna. Jag känner mig som den mest kravställda människan på jorden. Jag måste hela tiden leva upp till människors förväntningar. Går jag emot strömmen och för en gång skull gör som jag vill så klassas jag förmodligen som "dum i huvudet". Jag som har allt? Hur kan jag kräva ännu mer? Materiellt har jag allt jag behöver men när det kommer till det emotionella? Något fattas mig och jag kan inte sätta fingret på vad det är. Jag har blivit som besatt utav mina "demoner" och hur jag ska få dom att släppa taget om mig vet jag inte. Allt grubblande få mig att vilja försvinna bort ifrån allt för ett tag för att senare komma tillbaka och känna mig som en ny människa. En människa fri från krav, en människa fri från sorg. Jag orkar inte mer! Ena sekunden vet jag precis vad jag vill medan andra sekunden känns som ett stort misstag. Varför gjorde jag så? Varför blev det inte så istället? Varför, varför, varför?

Jag begär inte att ni ska förstå. Hur många gånger ni än läser igenom denna texten så kommer det bara bli luddigare och luddigare för er. Precis som för mig!

Hej hallå gott folk! Tror faktiskt att jag börjar hitta tillbaka till mig själv igen och känner att jag är på bättringsvägen. Men känner mig fortfarande inte helt hundra och fortfarande går det i vågor. Upp och ner, ner och upp lixom! Men jag hoppas verkligen att man snart kan få känna sig lite gladare och positivare om dagarna. Jag försöker se ljuset i livet genom mina barn. Hade dom inte funnits, vad hade jag då gjort?

Tack för att ni finns mina älsklingar! 

Tankar ifrån mitt inre: Minns du första gången? Allt kändes som en fairytale. Jag var prinsessan och du var min prins. Vi fanns för varandra i med och motgångar. Du var allt jag någonsin önskat mig. Att du kom in i mitt liv var det bästa som hade hänt mig. Allt som sagts runt omkring hade ingen betydelse. Ingenting betydde längre någonting. Det var du och jag emot alla andra. Vi var två pusselbitar som för resten av livet skulle sitta ihop. Det var kärlek.

Åren har passerat och vi båda har förändrats. Vi är inte längre dom vi var då. Med åren tar man varandra för givet. Jag finns alltid här för dig och tvärt om. Är det verkligen så det ska vara? Jag vill och jag hoppas att sagan ska fortsätta. Men vågar jag tro det?

En tanke:
Nu har jag snubblat på mål linjen, trots det så känner jag mig som en vinnare.
;)

En sak förundras jag över många gånger. Vet ni vad det är? Att människor gör i princip vad som helst för pengar. Girighet kallas det. Det dom redan har ska dom ha mer av och det till vilket pris som helst. Detta gör mig spyfärdig!

En mor skriven av: Siv Andersson

En mor finns med från början
som källan till ditt liv.
Med kärleksfulla blickar
hon följer varje kliv.

Sen livets första måltid
har hon bjudit dig att smaka.
Hon ger dig av sin omsorg
utan krav att få tillbaka.

Hon tas så lätt för given
som lindring av besvär.
Och sällan blir hon tackad
och sedd för den hon är.

I livets alla skeden
förblir hon dock densamma...
Din alldeles unika
högt älskade mamma.