Denna graviditeten är den absolut jobbigaste utav dom tre jag genomgått. Det ena med det andra. Med tanke på all vätska jag samlade på mig kunde jag knappt röra mig. Det stramade i vader och ömmade överallt. Jag fick ha skenor på händerna pga karpaltunnel som satte sig i båda mina händer. Fötterna värkte och att få sova en hel natt utan krämpor var en stor önskan.

 

 I vecka 35+5 gjorde jag allt för att få bli igångsatt.

Till och med min barnmorska på mvc bad om att förlossningen skulle hjälpa mig då hon såg hur jag faktiskt mådde. Blev efter mycket tjat och påtryckningar ifrån barnmorskan uppskickad till förlossningen som skulle överväga en igångsättning. Fick samtala med en läkare som såg medlidande på mig men istället sa:

 

 

 Fick veta att dom inte gör igångstättningar innan vecka 37. Fick därpå åka hem igen! Arg & frustrerad.

 

Samma kväll åkte vi till apoteket och köpte ricinolja som jag fått tips om att ta för att skynda på det hela på egen hand. (Vill inte tipsa någon annan om detta då det ej finns något som säger att detta är helt riskfritt.) Men eftersom att jag rent ut sagt led som jag gjorde så provade jag dagen efter med två matskedar. Ingenting hände... Tog därför ytterligare två matskedar samma kväll.

 

Börjar sakta men säkert känna av lite "småhugg" i ryggen, men inte mer än så. Går och lägger mig...

 

Vaknar morgonen därpå när Freddy ska till jobbet vid 05.30. Han frågar om det är okej att han går eller om han ska stanna hemma. Till svar får han:

 

 

Men ack så fel jag hade...

 

Runt 06.45 börjar jag känna extrem magvärk vilket gör att jag går upp och sätter mig på toaletten. Trodde ju bara att jag behövde göra nummer två :) så var det dock inte men jag försökte avfärda tanken att det var dags och funderade på att krypa ner i ett bad. DÅ sätter värkarna igång på allvar! Helt hysterisk ringer jag till Freddy som snabbt kommer hem. Försöker få tag på mamma som skulle varit med även på denna förlossning men inget svar. Ändå var det hon som tipsade mig om ricinoljan och lovade att hon skulle vara på sin vakt om något skulle hända?! Freddy jagade fatt i Mathilda, min brors dåvarande flickvän som snabbt var på plats för att passa flickorna. Sen ringde han  även till mormor som stod som reserv ifall mamma skulle få förhinder.

 

Medan jag sitter och kämpar mig igenom värkarna ringer han förlossningstaxi som vi tidigare fått nummer till.

 

 

 

Slänger på luren och ringer sin syster Exy som istället kommer i ilfart.

 

Totalt satt jag nog en timme på toaletten och skrek och grät av smärta. Flickorna undrade nog varför mamma hade så ont och var så ledsen men tog det helt coolt.

 

 

sa Amelia och stoppade fingrarna i öronen.

 

Väl uppe från toaletten kämpar jag mig ut i bilen mellan värkarna. Freddys syster skakade och trodde att jag skulle behöva förlösas i bilen. Men vi hann!

 

 

Med värkar som inte var av denna värld fick vi komma in på ett undersökningsrum där dom kollade om jag var öppen osv.

 

Kl 09.10 fullt öppen får vi komma in på en förlossningssal. Vattnet går så fort jag kommit upp på sängen. Får min bästa vän, lustgasen i handen och börjar andas för allt jag kan.

 

Allt gick så himla fort! Det jag kommer ihåg från denna gången var hur jag mitt i lustgasruset sa:

 

 

Jag trodde verkligen att jag var död då hela rummet var vitt. Det var bara jag där. Men strax efter hör jag hur mormor säger att:

 

 

varpå jag åter igen säger att

 

 

Så var ju dock inte fallet. Efter en stund kommer jag ut ur ruset igen och vipps... Kl 09.47 hade jag fött en son.