Tandvärk

Hej hallå alla goa och glada! Nu har det blivit väldigt g l e s t här igen. Är ledsen för det men har faktiskt inte orkat pga att jag har haft fruktansvärd tandvärk i veckor nu. Dock har jag hunnit med ett och annat ändå. I Måndags var jag på mödravården där bebisens hjärtljud låg uppe i 190. Barnmorskan skickade mig akut till förlossningen där dem tog en ctg kurva, som visade sig vara fullständigt normal? Hel tokigt! Måste varit för att jag var uppskrämd över mitt tandläkarbesök som jag skulle på efter mvcbesöket. Det ända som cirkulerade i mitt huvud just då var ju att jag säkert skulle behöva dra ut någon tand:( Hade ju inte helt fel heller. När jag kom dit så sa han att han var tvungen att dra ut min ena visdomstand i underkäken eftersom att den låg och tryckte emot dem andra tänderna. Där låg jag skiträdd och skakade medan han njöt av att plåga mig. Har ytterligare en tid den 4/1 och då ska han dra den andra i underkäken oxå. Efter det hoppas jag på att slippa ha ont mera. En sak förundrar mig faktiskt... Varför heter det egentligen visdomständer? Jag känner mig inte ett dugg mindre vis för att han drog ut en, snarare känner jag mig riktigt mycket klokare nu än innan. Hehe! Nu har jag gått in i graviditetsvecka 37 oxå, i den veckan föddes Amelia så jag hoppas, hoppas, hoppas att h*n vill skynda sig lite nu;) Är så glad över att jag har Amelia när allt känns jobbigt. Hon har varit så snäll och "blåst" mig i munnen när jag har haft ont och så har hon sjungt massa sånger för att få mig att sluta gråta:D 

♥Lilla Sessan sjunger -I ett hus vid skogens slut.

Rebecca

Julen -09

Hej hallå gott folk! Här kommer ytterligare ett inlägg som ni förhoppningsvis har sett fram emot. Kan ju börja med en dålig nyhet. Dagen innan julafton hade jag tid hos min barnmorska som efter att ha mätt och klämt mig på magen oroligt säger att jag ska åka in till förlossningen eftersom att misstanken finns om att lill*n där inne har vuxit till sig lite väl snabbt. Som diabetiker så är risken stor att man får större barn, men jag kan inte för allt i världen begripa detta då mitt socker legat väldigt stabilt under denna graviditeten. Sista ultraljudet var jag på den 4e December. Där visade det sig att den lill* låg 11,1% över kurvan, dock behövde jag inte vara orolig förrän det var uppe i 20% över kurvan. Hur som helst bar det akut av till förlossningen där dem kollade allt från topp till tå. Läkaren kollade om livmodertappen var mogen och om jag var öppen, detta visade att jag var öppen 2,5cm vilket var helt normalt. Efter det gjorde han ett grundligt ultraljud för att kolla tillväxten. Vi fick gå ut från ultraljudsrummet medan han räknade ut vikten på barnet. Efter en stund kommer han ut och ser förvånad ut. Den väger redan 3.200gr och du är BARA i vecka 35-36 alltså är barnet ett helt kilo för stort och det ligger 24% över kurvan. Jag är livrädd att jag nu ska få ett 5 kilos barn och hoppas därför på att förlossningen startar inom kort så att den inte hinner växa till sig mer. Visserligen sa han ju oxå att jag skulle gå på kontroller var 14e dag för att se så den inte växer till sig mer och skulle den göra det så kunde det bli en eventuell igångsättning. Beskedet var iallafall inte det roligaste och man har ju haft ett och annat att fundera på nu under jul:( I övrigt så har julen annars varit väldigt fin för vår del. Redan på julaftonsmorgon tittade tomten (mamma) hit för att dela ut julklappar. Amelias rädsla när "han" bankade hårt på dörren går inte att beskriva. Det släppte dock ganska snabbt och hon visade vart tomten skulle sitta:) Sedan hjälpte hon till att dela ut alla klapparna. Själv var hon överöst med saker och innan vi åkte iväg till Freddys föräldrar fick hon öppna alla paketen utom ett. Själv fick man blöjjor, våtservetter, nappar, flaskor, parfymer, smycken m.m. och allt var uppskattat. TACK! Freddy blev jätteglad för sin nya digitalkamera och resten av sakerna han fick. Nu kan vi äntligen ta kort igen. Hemma hos Freddys föräldrar väntade god mat och trevligt sällskap på oss. Vi kollade lite på Kalle Anka innan maten och efter maten blev det julklappsöppning där oxå. Hemma var vi igen vid halv tolv på kvällen och Amelia hade hunnit somna flera gånger om och bla i bilen på vägen hem. När vi väl var hemma så vaknade hon och fick se sitt stora paket som hon slet upp i en hast. När hon fick se sitt Obh-Nordica kök så var hon inte alls lika trött. Detta lekte hon med fram till klockan halv två på natten:D Hon älskar sitt kök och varenda morgon sedan julafton har hon väckt upp mig och Freddy med kaffe på sängen, lilla snuttan! Nä nu är det dags för mig att sova känner jag, är helt slut fast än att jag sovit i omgångar hela dagen idag pga denna plågande jävla tandverk. Hoppas att alla har haft en lika fin jul som vi har haft iallafall. Här kommer lite bilder;)

♥En trött och förväntansfull Amelia på julaftonsmorgon.

♥Hjälper tomten att dela ut paket.

♥En stolt tjej i tomtens knä.
- Ja "han" hade tuttar, vadå da?

♥Amelia river för fullt.

♥Bakar med lera hemma hos farmor och farfar.

♥Julklappsöppning IGEN!

♥Vår lilla tjej har nu firat sin andra jul:)
Rebecca

Dags för uppdatering

Hej hallå gott folk! Snart kommer en liten uppdatering, så ha tålamod!

Rebecca

Ensammast i världen

Vet inte hur jag ska börja detta inlägget. Egentligen vet jag inte om jag ens vill eller orkar skriva om det. Men skriver ändå för att jag behöver få ur mig allt. Den sista tiden har gjort att jag inte orkat eller ens har haft tid till att engarera mig åt mitt liv och min familj. Många nära och kära har mått mycket dåligt och självklart är jag en sådan som vill finnas till genom att lyssna och stötta. Dock har jag kommit på att jag kanske borde tänka på mitt lite oxå. Jag är sådan som person att jag omvandlar andras problem till mina egna och på så sätt skyfflar jag mina egna problem och min egna familj åt sidan. Kommer Freddy fram för att ge mig en kram eller en puss så börjar jag direkt gapa och skrika och allt skyller jag på hormonerna och graviditeten. Nu som först vet jag att det egentligen inte alls har med det att göra. Jag har så mycket som gnager i huvudet på mig så att jag "prioriterar" bort både Freddy och Amelia för att jag ska orka med att hantera andras problem. Och själv är jag inte sådan så att jag vill belasta andra med mina (egna) problem när jag väl har några eftersom att jag vet hur det slutar. Berättar jag för någon hur jag mår och hur jag känner så leder det till ett - aha då skulle du bara veta vad som hände mig i veckan, hur jag mår osv. Och på så sätt känner jag att jag inte har (någon) som bryr sig när det väl är min tur att må dåligt. Men vem kan egentligen tro att snälla och glada Katrine någonsin kan må dåligt och ha mycket runt omkring sig? Det trodde inte jag heller förrän nu. Jag säger som så här. Jag älskar mina vänner och min släkt, men nu är det min tur. Jag måste kunna reda ut mitt egna innan jag kan fortsätta vara öppen för alla andra. Vill inte att någon med detta inlägg ska känna skuld eller känna att dem inte borde höra av sig till mig för att jag är sur eller arg, för så är inte fallet på något sätt, jag är varken sur eller arg. Men som sagt nu är det min tur att må dåligt och ha problem, kan någon kanske finnas till och bara (lyssna) på mig då?

Rebecca

Utbildad

Jag vet att jag inte har skrivit på ett tag. Har faktiskt inte haft tid till det. I onsdags gjorde jag iallafall mitt sista prov i skolan och fick Godkänt! Wiie, nu är man utbildad:) Nu vill jag bara flytta in i trean och få fram vår lill* bebis till världen så att man kan njuta av att bara vara tillsammans med sin familj... Slemproppen gick i Torsdags oxå, så nu vet man med säkerhet att det går framåt och (att man är gravid) jag som just undrade varför jag lagt på mig så mycket. Haha! Tyvärr känns inte allt på topp just nu trots att jag borde vara över lycklig, tänker dock inte skriva om det i detta inlägget utan ni kan läsa lite i nästa om vad det handlar om.

♥Utan er är jag ingenting♥

Rebecca