Till det negativa...

Ni vet ju redan att jag och Amelia (vår äldsta dotter) har typ 1 diabetes. Tyvärr var det även Milos tur att debutera i slutet på september. Detta har såklart varit en hemsk period med mycket sjukhusvård och mycket balansgång mellan höga och låga blodsockervärden. Nu är vi alltså tre diabetiker under samma tak.

 

Funderade på att ta bort denna blogg för att skapa en ny som enbart skulle handla om livet med tre diabetiker i samma familj. Dock har jag för mycket minnen i denna bloggen som känns alldeles för svårt att radera. Detta är ju mer en mammablogg där jag skriver om saker som har hänt och händer i vårat familjeliv. Denna blogg kommer alltså att finnas kvar men jag ska skapa en diabetesblogg som jag kommer att länka till här inom sinom tid.

 

Till nästa tråkiga händelse...

Som om det inte räckte att drabbas av diabetes för Amelia så kom även strumadiagnosen (bokstavligen) som ett brev på posten alldeles nyligen. Jag själv fick struma i samma veva som jag fick diabetes 2004, så för mig är det inget nytt. Men för Amelia som snart har kämpat på med sin diabetes och allt där till i snart två år innebär en stumadiagnos ytterligare ett bakslag. Utöver livstidsbehandling med insulinsprutor blir det nu även livstidsbehandling med Levaxin.

 

Som ni förstår tar allt detta på krafterna och hur mycket jag än vill skriva här och nu så känner jag att ni får nöja er med detta tills nästa uppdatering. Skulle med all sannorlikhet bli väldigt rörigt i era huvud om jag skulle fortsätta här. Så därför väljer jag att avsluta detta inlägg.

 

Trots alla bakslag så kämpar vi för att få lite framgång och vi väljer att se ljust på livet ändå. För efter regn kommer solsken, right?