Jag har fått en del frågor ang vem personen i fråga är? Om det har blivit anmält? Hur jag kan gå vidare?

 

Jag kan börja med att svara på första frågan. Det är en han och nej inte så pass närstående som min egen pappa. Så nu kan ni släppa det. Vem han är spelar just nu ingen roll. Det gör honom inte mindre hatad.

 

Till frågan om det är anmält?

 

Nej... vem skulle tro på mig 22 år senare? Vem/vilka utav de övriga utsatta skulle klara av att stå upp för vad äcklet faktiskt har gjort? Eller ens orka stå upp för det? Det räcker ju knappast med en anmälan, utan resten av processen kan ju bli väldigt lång och utdragen. Detta kanske bara skulle innebära ännu mer ångest? Jag vet ärligt inte om det hade gjort någon skillnad heller. Möjligtvis ett skadestånd rikare men nej, jag vill inte ha hans smutsiga pengar. Inte ens miljoner skulle få en att glömma vad han har gjort!

 

När det kommer till frågan hur jag kan gå vidare. Så har jag även fått påståendet att jag alltid verkar så glad och framåt. Tydligare sagt, det syns alltså inte på mig?

 

Nej, det syns inte alltid på utsidan hur man faktiskt mår på insidan. Jag försöker alltid visa mig glad och positiv utåt även om livet just i samma sekund egentligen känns skit. Varför ska jag belasta någon annan med mina problem? Att gå vidare för mig är det viktigaste. Jag måste ta mig framåt både för min och mina barns skull. Det ÄR kämpigt men jag måste...