Har du egentligen någon aning om hur det känns när man utger sig för att vara utåtriktad, social och pratglad när man egentligen inte är det? Har du någon gång skrivit ett CV där det står att du älskar att komma i kontakt med nya människor, när det egentligen är en lögn? Börjar du svettas, känna dig illa till mods och få ångest i nya människors sällskap? Vill du bara gå under jorden när någon du inte känner vill prata med dig? Slippa ringa telefonsamtal för att du inte kan prata? Har din blyghet övergått till en jobbig last för dig där du börjat isolera dig? Då är det nog dags att börja fundera över social fobi.

Testa dig HÄR 

Mitt resultat blev följande:

RESULTAT
Din poäng är 72.
Maxpoängen på skalan är 80.

Normdata: personer som ej har social fobi får i genomsnitt 15 poäng medan personer som har social fobi får i genomsnitt 43 poäng. En poäng över 30-35 indikerar en ökad risk för siginifkanta besvär i sociala interaktionssituationer.

Ska man gå efter testet så är det ju tydligt att jag lider av social fobi? Men det tänker jag inte göra, istället går jag på min känsla vilken visar tydligt att det är detta som är mitt problem.

Allt började -04 när vi flyttade till ett hus utanför Rödeby. Från att ha bott centralt, haft nära till kompisar etc. till det totala ödet. Det kändes som att allt togs ifrån mig. Vänner, skola m.m. Det enda umgänge man hade var ju familjen i princip. Sedan kom ju förvisso Freddy in i mitt liv, och som många av er vet träffades vi ju genom hans bror som tack och lov (!) flyttade in i huset brevid oss. Där det tidigare hade bott ett pensionerat par. Låt oss kalla dom för Gösta och Rut. Ja ni förstår ju själva, inget partyfolk direkt. Hur som haver, Freddy var ju precis som jag. Blyg och tillbakadragen. Perfect match! Nu efter flera år tillsammans så vill jag nog påstå att han har blivit mer "vågad" av sig medan mina svårigheter i socialt samspel med andra människor blivit allt värre. Freddy och jag flyttade ju ganska snabbt ihop i en etta OCH sen vet ni ju alla vad som hände *nupp, nupp* Amelia föddes och jag stängde väl in mig allt mer. Nykär med en nykläckt ville man ju inte störas eller gå ut och träffa andra människor. Samma visa med Alicia. Därav befinner jag mig där jag är idag. Missförstå mig rätt nu, jag skyller inte detta på Freddy och barnen, för dom är det bästa som hänt mig. Istället skyller jag på mig själv som lät mig isoleras.