Hej på er! Tyvärr har det dröjt ett tag mellan bloggningarna, men för att vara helt ärlig så mår jag inte något vidare just nu. Några vidare detaljer känner jag inte att jag vill gå ut med.

MEN...

Har ni någonsin känt att ingen ser eller hör er?

Har ni någonsin känt att ni inte kan hitta meningen med livet?

Som en väldigt nära vän sa till mig:

Tänk dig livet som en trappa...

Du står längst ner och ska kämpa för att nå toppen...

Kloka ord!

MEN...

Jag har kommit till en punkt i livet då jag insett att jag faktiskt står där längst upp på trappsteget.

Men sen då?... Vart ska jag ta vägen? Den enda utvägen verkar vara att hoppa.

Som alla säger till mig:

Du har Freddy och dina barn.

Jo, jag har Freddy och mina barn, MIN älskade familj.

Men jag har ingen egen stabil grund att stå på, ingen egen trygghet.

VAD ska jag då kunna ge dom?