Känslan av ångesten som gnager en innifrån och ut gör en tokig. Ibland undrar man hur livet hade sett ut om man hade valt en annan väg att gå här i livet än den man redan valt. Är det för sent att vända om och ta den vägen man borde ha tagit? Hur kan man skilja på trygghet och kärlek? Vad är trygghet? Vad är kärlek? Hur kan jag veta att jag vill leva detta livet som det ser ut just nu. Det ända jag vet är att jag vill se en fortsättning MEN på mina villkor. Jag vill inte leva för någon annan, jag vill leva för mig själv! Men det är inte lätt att leva när man är död?