Okej då...
:)

Tänker tillbaka till den dagen vi fick reda på att vi väntade Amelia som är vårat första barn. Jag hade nog tagit två eller kanske till och med tre graviditetstester under loppet av två dagar vilka alla visade negativt. Att någonting var galet förstod jag ju så därför gjordes ytterligare ett. Detta hemma hos Freddys föräldrar eftersom att vi skulle sova över där. Jag hade absolut inte tålamod att vänta, utan ville få det avklarat så fort som möjligt. Jag tog testet, väntade i 10 minuter, tittade... fortfarande negativt. Jag tänkte att jag säkert bara hade varit stressig och att det var därför menstruationen var utebliven. Detta var alltså det fjärde (?) gravtestet som gjordes under loppet av två dagar. Mamma betalde dom 3 första och sa att om jag inte var gravid så ville hon ha tillbaka varenda krona. Haha! Hur som helst. Sista testet taget men efter att ha väntat i säkert 1½ timme så kändes det lite desperat att vänta ytterligare då det står max tio minuter? Jag gav upp och slängde det i Freddys soptunna. På kvällen somnar vi och känslan av att vara gravid hade nu avtagit, jag böjade förstå att jag var skyldig mamma pengar för alla testen. Haha! Dagen efter vaknar vi och stiger upp. Av ren nyfikenhet kollar jag ner på testet som ligger i papperskorgen och ser ett klart och tydligt +. Jag tar försiktigt upp det och lägger det i tröjärmen och föröker hålla god min när jag hör att Freddys mamma kommer uppför trappan. Där står jag och skakar medan hon pratar med oss om allt och ingenting. Till slut får jag fram: 
- Fffffreddddy! Jag måste nog säga dig en sak.
Hans mamma tittar på mig, ler och säger att hon nog förstår vad det gäller, sedan går hon ut ifrån rummet och lämnar oss ensamma. Själv tar jag fram testet och visar för Freddy som jag aldrig har sett gladare än just den gången. Vi skulle bli föräldrar! 
;)