Lunginflammation eller RS-virus?

Hej hallå gott folk! Idag började dagen med bvc besök. Hade tid med Alicia klockan 13.10 och klockan 14.15 skulle jag tillbaka igen med Amelia som skulle på 3-års kontrollen. Dock blev allt en enda röra när vi kom ner. Medan Amelia och Freddy stannade kvar i lekrummet tog jag Alicia och gick in i det lilla undersöknings rummet. Jag frågade om han kunde lyssna på hennes lungor eftersom att vi har varit oroliga pga hennes förkylning som nu lett till att hon rosslar och andas jättefort. Vikt och längd togs detta såg fint ut iallafall:) Sedan lyssnade han på henne och var tvungen att hämta en läkare. Sagt och gjort, in kommer en kvinnlig sådan. Hon lyssnar på henne och blir alldeles förskräckt. 

- Ojoj ni måste åka in till barnkliniken och få luftrörsvidgande!
 

Jag stammade fram: Men, men... vi har ju tid här igen om en timme med Amelia?

Den avbeställer vi och tar det den 27e istället, svarade han. Här har ni en remiss till kliniken, åk nu raka vägen in! Helt förskräckt blev jag då jag avskyr att ligga på sjukhus. Kontrollbehov som jag har så började jag även tänka på tvätten, städningen, räkningarna och maten? Allt bara snurrade i huvudet. Hungriga var vi oxå eftersom att vi inte hade ätit någon frukost varken jag eller Freddy så innan vi gick hem så fick det bli hamburgetallrik till mig och Amelia och en kebabtallrik till Freddy. Vi stressade i oss maten för att sedan traska hemåt och ringa efter någon som kunde köra in mig och lillan till sjukhuset. "Mr Big" körde in oss. I väntan på honom kunde jag packa ner kläder m.m om ifall att vi skulle bli inlagda. Jag han även med att duscha Alicia och fräscha upp henne lite eftersom att hon hade svettats i den tjocka vinteroverallen. Bytte kläder på henne och klädde på henne ytterkläderna igen. Sedan var det dags att bege sig. Vi blev avsläppta utanför huvudentrén och tog först en runda inom apoteket för att hämta insulin till mig (diabetiker) Väl klara där så tog vi hissen upp till våningen vi skulle vara på. Jag gick in och frågade en av personalen om vart vi skulle vara. Han visade vägen och bad oss sitta ner och vänta. Vi väntade och väntade och väntade och vän... Helt plötsligt kommer en liten söt pojke fram för att titta lite på Alicia. Jag frågade pappan hur gammal han var och han svarade att han var 14 månader. En riktigt söt liten kille som inte alls verkade bry sig om att vi var främmande människor. Han kröp upp och satte sig i knät på mig och satt och kelade;) En riktig tjejtjusare. Pappan satt och suckade då han hade fått vänta i evigheter han oxå. Sedan blev han inkallad med sin son och vi satt kvar och väntade ytterligare en halvtimme. Sedan kommer han ut med sonen och får sitta ner och vänta (igen) Äntligen var det vår tur! Vi kom in och fick ta en vikt och sätta en sådan dära "nypa" som mäter syresättningen på hennes stor(lilla)tå. Sedan var det dags att sitta ner och vänta åter igen även för våran del. Pappans barn började tjata om mat och Alicia började bli lite otålig även hon. Sedan satte jag mig vid tvn med Alicia för att fördriva tiden med något annat. Där satt jag och hörde hur pappan skällde ner en sköterska.

- Vafan? Hur länge ska vi behöva vänta? Vi drar snart!

Efter två sekunder kommer det en sköterska och kallar in dem. Han hittade sonen i den lilla lekstugan som står i lekrummet. Pappan kröp in då sonen vägrade att komma ut och sedan sa det *krasch, bonk, brak* Pappan snubblade och ramlade baklänges med sonen i famnen. Jisses! Vad arg han var! Ögonen var helt svarta och han stirrade argt på sköterskan som frågade hur det gick. Själv tyckte jag verkligen synd om honom då jag vet att han hade väntat jättelänge på att få komma in en andra gång. Även jag började lessna men bet ihop. Sedan var det även våran tur. Sköterskan lade Alicia på britsen och lyssnade på hennes lungor. Jag var helt hundra på att vi skulle behöva stanna kvar för observation. Men istället säger hon att vi kan åka hem, hon behövde inte ens andas luftvidgande. Efter (flera) timmars väntande kunde vi äntligen ta bussen hem. Skööönt! Men nu ska jag inte gå utanför dörren med henne eftersom att hon bara blir ännu dåligare av det och kommer någon sjuk hit och vill hälsa på så får dem vänta tills dem är helt friska i fortsättningen. Vill verkligen inte riskera att det utvecklas till RS virus eller att hon får lunginflammation. Hoppas att denna envisa förkylningen lägger sig snart då hon har varit förkyld i över en månad stackaren. Väl hemma så såg jag att det var nystädat. Älsklingen hade både städat och tvättat medan vi var iväg. Tack hjärtat! Älskar dig!

Innan jag avslutar detta inlägg vill jag bara berätta för er som (inte vet) vad RS-virus är för något. Detta är ett virus som oftast börjar med en vanlig förkylning. Viruset sprids under vintertid och under tidig vårperiod. Märker du att barnet andas väldigt fort, har svårt för att äta och behöver täta pauser emellan flaskmatningen, rosslar, och med detta kanske till och med får feber? Då bör du uppsöka sjukhus. Läs mer HÄR.



Kommentarer

Designen är gjord av: Rebecca

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0