Ja vi skaffade våra barn ganska tidigt men vi älskar dem och ångrar inte en minut tillsammans med dem. Det finns många som i dags läget skaffar barn vid 15 års ålder om inte ännu tidigare. Frågor som ofta ställs till unga föräldrar är: Har du jobb? Du lever väl på socialbidrag? Har du fast förhållande? Dessa frågor fick jag själv gång på gång när jag var gravid med Amelia eftersom att jag i mångas ögon var ung och oerfaren då. Något som retar mig är att människor tar för givet att man lever på socialbidrag om man är en ung förälder. Det finns faktiskt andra utvägar oavsett om alla inte hittat dem. Och vad spelar det för roll om man inte har ett högstatus yrke och kan ge sina barn hästar och märkeskläder? Så länge man prioriterar sina barn främst och ger dem det dem behöver så räcker det väl? Det är dessutom inte nyttigt att överösa sina barn med saker. På så sätt blir dem bortskämda och får svårt för att klara sig själva när dem ska lära sig att stå på egna ben. Själv har jag aldrig fått allt under min uppväxt men jag har fått det jag behöver och på så vis har jag lärt mig att kämpa för det jag vill ha. Detta är ett mål jag vill att även mina barn ska nå. Kom in i ett forum angående unga föräldrar där någon var så dum och frågade andra om råd huruvida man skulle hjälpa en ung mamma att lyfta upp vagnen på bussen, öppna en dörr o.s.v om hon bad om hjälp. Snälla, man kan väl ha svårt för att öppna en dörr om man kommer med en barnvagn och dessutom har händerna fulla även om man är 30? Ska vi sluta hjälpa alla mammor då? Med detta inlägg menar jag absolut inte att 15åringar borde gå och skaffa barn till höger och vänster utan att veta vad dem ger sig in på. Blir man gravid så borde man verkligen fundera flera gånger om över hur man ska göra innan man tar sitt beslut. Men vet man att man kan klara det och har ett fast förhållande så är det väl inget som hindrar? Att vara förälder är ingen dans på rosor, tro mig jag vet! Visst jag kan erkänna att vi aldrig hade problem när vi skaffade Amelia. Ville vi gå ut så var det inga svårigheter att skaffa barnvakt. Ville vi resa så kunde vi göra det. När vi fick beskedet om att jag var gravid med Amelia så kände jag att jag var redo till 100% eftersom att jag redan då hade "festat färdigt och levt klart mitt liv" Nu när Alicia föddes så blev det genast värre att skaffa barnvakt. Nu är vi låsta om man jämnför med innan. Jag hade inte alls levt klart mitt liv när vi fick Amelia. Nu vill jag vill umgås med vänner, jag vill ut och roa mig m.m, vem kunde tro det? Men hur gör man det med två barn eller ens ett? Då gäller det faktiskt att ha ett fast förhållande med en kille som ställer upp på dig och dina barn. Som i mitt fall, jag har Freddy och han har ju självklart mig om det skulle vara något:) Sist men inte minst till alla er barnlösa som inte gör annat än att klaga och på unga föräldrar: Den dagen ni själva sitter där med ett barn, då kan ni lämna era åsikter som säkert är raka motsatsen emot vad ni tycker idag. Ett barn är det finaste man kan få och det kommer ni säkert oxå att tycka den dagen ni får egna. Kram och godnatt!