Till det negativa...

Ni vet ju redan att jag och Amelia (vår äldsta dotter) har typ 1 diabetes. Tyvärr var det även Milos tur att debutera i slutet på september. Detta har såklart varit en hemsk period med mycket sjukhusvård och mycket balansgång mellan höga och låga blodsockervärden. Nu är vi alltså tre diabetiker under samma tak.

 

Funderade på att ta bort denna blogg för att skapa en ny som enbart skulle handla om livet med tre diabetiker i samma familj. Dock har jag för mycket minnen i denna bloggen som känns alldeles för svårt att radera. Detta är ju mer en mammablogg där jag skriver om saker som har hänt och händer i vårat familjeliv. Denna blogg kommer alltså att finnas kvar men jag ska skapa en diabetesblogg som jag kommer att länka till här inom sinom tid.

 

Till nästa tråkiga händelse...

Som om det inte räckte att drabbas av diabetes för Amelia så kom även strumadiagnosen (bokstavligen) som ett brev på posten alldeles nyligen. Jag själv fick struma i samma veva som jag fick diabetes 2004, så för mig är det inget nytt. Men för Amelia som snart har kämpat på med sin diabetes och allt där till i snart två år innebär en stumadiagnos ytterligare ett bakslag. Utöver livstidsbehandling med insulinsprutor blir det nu även livstidsbehandling med Levaxin.

 

Som ni förstår tar allt detta på krafterna och hur mycket jag än vill skriva här och nu så känner jag att ni får nöja er med detta tills nästa uppdatering. Skulle med all sannorlikhet bli väldigt rörigt i era huvud om jag skulle fortsätta här. Så därför väljer jag att avsluta detta inlägg.

 

Trots alla bakslag så kämpar vi för att få lite framgång och vi väljer att se ljust på livet ändå. För efter regn kommer solsken, right?

 

 

 

 

Att ni ens orkar lägga så mycket energi på något som inte ens är lönt att försöka med är för mig sjukt! Vad vinner ni på detta? Åt helvete med er hela högen må ni brinna!

Ja det är en passande rubrik. Bloggen har totalt glömts bort, trots att jag många gånger har behövt återvända för att ventilera mig. Detta pga en tragisk händelse i April som jag inte känner att jag vill eller orkar fördjupa mig i just nu. Gubben är ute och svirar på stan och just i denna stund kom jag att tänka på mina läsare, ni få som faktiskt finns kvar efter detta extrema uppehåll. Jag har ju totalt glömt bort att uppdatera er om den glada nyheten. Efter 11 år av kärlek har jag och mitt hjärta beslutat oss för att vi ska gifta oss! Redan den 25e Oktober smäller det och då blir jag Fru Eriksson :) Sååå lycklig är jag och jag lovar, jag är måttligt nervös oxå.                   

Hej på er!

Sitter här och funderar på allt och ingenting. Det är rätt underligt att en människa kan "få in" så mycket i sin hjärna men att det ska vara så mycket svårare att "få ut" det som man inte vill ska stanna kvar? Förstår ni hur jag menar? Tänk vad bra det vore om man funkade som papperskorgen på datorns skrivbord? Att man bara tömmer när man inte vill älta en sak mer.

 

Kan du ibland känna...

Att något fattas dig utan att du vet vad det är?

 

Kan du ibland känna...

Att även att du har allt så har du inget?

 

Kan du ibland känna...

Att du är helt ensam i en värld full av människor?

 

 

Har gjort en diabetes video om Amelia!

 

Klicka på länken nedan för att se den.

 

Hej på er alla fina!

Jag vet att några har väntat med spänning på att jag ska uppdatera bloggen. Otroligt mycket har hänt i våra liv sedan sist och det har varit kämpigt, otroligt kämpigt. Någon kanske har lagt märke till den nya headern? Den 24 september fick vi diagnosen typ 1 diabetes på vår lilla Amelia. Det har tagit lång tid för oss att bearbeta detta men allt eftersom växer vi oss in i livet som föräldrar till ett barn med kronisk sjukdom. Jag själv har ju som ni vet oxå diabetes men skilladen är total. Amelia är ju bara ett litet barn! Våran lilla 6-åring. Dock måste jag erkänna att förändringen sedan september och fram till nu är ENORM. Hon mäter sockervärden och tar sitt insulin helt själv. Givetvis måste vi påminna henne och ibland även tjata lite men hon är så himla duktig för att vara så liten. När vi låg inlagda på barnavdelningen så gjordes dessa moment flera gånger dagligen med tvång! Vi fick hålla fast henne och ge henne lugnande för att vi skulle kunna tillföra henne insulin och kunna mäta sockervärden. Så ja... det var en jobbig period för både oss som föräldrar och givetvis en stor omställning i våra liv.

 

Jag kan inte säga det nog många gånger...

MEN jag är så STOLT över att hon är så STARK!

 

 

Hej på er alla trogna läsare! Jag har haft en lång tids uppehåll härifrån och det senaste jag skrev var att jag hade ett hemligt projekt på gång. Vill ni veta vad det var? Eller?

 

Okej! Efter...

 

 

And i love it ♥

 

Hej på er! Mycket som händer just nu. Bla ska det planeras inför skolstart, för lilla Amelia ♥

Jag tycker att hon känns alldeles för liten för skolan min lilla skruttunge :( Men det ska nog gå bra när det är dags :) Sedan har vi legat sjuka. Feber och halsfluss! Drygt, man har inte orkat med sig själv knappt. Just nu håller jag på med ett hemligt projekt. Det kommer att förbli hemligt, ett par veckor till iallafall! Kan bara be er alla om att hålla tummarna för att det funkar :)

 

Hej på er underbara bloggläsare! Ni som fortfarande följer bloggen troget trots att det inte skrivits ett ord på evigheter. Jag har mina funderingar på att stänga ner bloggen, men i samma ögonblick som det känns helt rätt känns det samtidigt så fel. Så mycket minnen! Tycker samtidigt att det är ett bra sätt att ventilera sig på när man vill "få ur" sig saker och ting som ligger och bubblar inombords.

 

Hej på er finaste bloggläsare. Nu är jag tillbaka. Jag har helt enkelt inte haft tid för bloggen då Freddy har fått körkort, vilket gjort att vi har varit hemifrån huuur mycket som helst! Så skönt att kunna åka vart vi vill när vi vill. Att kunna åka och storhandla, åka på äventyr och semestrar med barnen. Det är LYCKA! Nu på Lördag har vi bestämt att vi ska till äventyrsbadet i Tingsryd. Amelia ser fram emot detta vill jag lova! :) Komiskt nog nu när jag tänkte uppdatera er om allt och lite till ringer Freddy och säger att vi ska åka och handla. Därför får jag kika in en annan gång. Kanske senare?

Hej på er finaste ni!

Igår var första inskolningsdagen för flickorna hos deras dagmamma. Pga att vi inte trivdes med deras tidigare förskola valde vi att placera dom i kö till dagmamma istället. Äntligen, efter hur lång tid som helst har vi nu fått plats och flickorna verkade trivas från det att vi kom innanför dörren. Jag hade nog räknat med att Alicia skulle vara lite mer tillbakadragen men inga spärrar där inte! Dom lekte och pratade hej vilt. Skönt att inskolningen just nu inte ser ut som några problem, får hoppas att det håller i sig. Hur som haver så var vi allihopa helt slut efter dagen och när vi var klara gick vi till affären för att handla, efter det raka vägen hem och somnade allihopa i några timmar. Kanske uppenbart eftersom att jag är vaken nu? Det är så drygt när man har lyckats vända på dygnet. Men nu ska det bli ordning och reda på mig oxå! =) Känns inte som någon mening att gå och lägga sig egentligen. Bästa vore ju att ta en dusch, fixa frukost till Freddy och barnen och sen bege sig mot dagmamman (Ida) som hon heter för ytterligare några timmars bus och pyssel. Sen ska man kanske hålla sig vaken resten av dagen istället för att gå och lägga sig när man kommer hem? Ja, så får det minsann bli. Nu duschen... Hej så länge!

 

Ja då har vi just kollat på farmen på tv 4 play. Ni som kollar, vem tror ni har störst chans att vinna? Själv hoppas jag ju på att vår kära Karlskronit Paul Melén vinner, men det återstår att se =) Blir nog en säsong man kommer att minnas iallafall, just när det gäller intriger. Hade varit riktigt, riktigt roligt om dom hade skickat in Qristina och Sebastian. Sist men inte minst som grädden på moset hade det varit kul att se Naken-Janne reta gallfeber på AK och Maria =) Eller vad tycker ni? 

 

Ville bara se om det funkade från mobilen:-)