Hej på er! Idag började dagen med ett telefon samtal från Sanna. Helt nyvaken svarar jag: - Ahh? Och det första hon säger är: - Skynda dig nu! Typiskt henne att stressa mig som är en "höggravid kossa" och knappt kan röra mig;) Vi bestämde igår att vi skulle åka hem till vår gamla klasskamrat Alexandra som numera bor i Jämjö med sin sambo och deras lille son Isak. Hur som helst slängde jag på mig kläder och skyndade mig allt vad jag kunde för att få på Amelia sina kläder. Eftersom att jag inte hann äta någon frukost så bar det av ner till busshållplatsen med en banan i truten för att ta bussen tillsammans med Sanna till Jämjö. Väl framme stod vi där som två frågetecken och undrade vart vi skulle ta vägen, Sanna ringde gång på gång till Alexandras mobil men inget svar. Vi fick snällt sitta och vänta i busskuren en sisådär 45 minuter innan hon kläcker ur sig att hon har slagit fel nummer. Hon gör ett nytt försök att ringa och äntligen svarar en välbekant röst. Hon bodde inte så långt ifrån busshållplatsen så det tog väl ca tre minuter att promenixa ner till henne. När vi kommer så står hon och hoppar av glädje:D Helt otroligt att det har gått SEX år sedan man sågs sist och ändå kändes det som att det var igår. Vi skrattade åt samma tråkiga skämt, fikade, kollade i fotoalbum och hade riktigt trevligt faktiskt. Amelia och Isak var dock lite blyga för varandra i början, men sen släppte det loss må ni tro. Amelia visade hur man skulle göra för att stöka ner riktigt ordentligt och Alexandras fina lägenhet var helt upp och ner vänd är vi skulle gå. Jag erbjöd mig att hjälpa till att städa men det fick jag inte! Vi gick allesammans ut utanför för att ta ett bloss medan Isak nanade sig och Amelia lekte "fint" på insidan. När jag öppnar dörren för att göra iordning henne för hemresan så hör jag hur hon säger: -Mamma! Mela öppnat paketen. - Va? Vilket paket? Självklart hade hon ju öppnat Alexandras pojkväns "antika" grävskopa som stod i orginalkartongen. Guud, vad jag skämdes! Men det är väl sånt som händer antar jag. Trevligt hade vi iallafall och så här mycket som jag har skrattat idag har jag inte gjort på väääldigt länge. Tack för en underbar dag. Hoppas inte att det ska gå sex år innan vi ses igen;) 

Väl hemma så somnade busungen som en stock.