Just nu sitter jag här i tystnad. Total jävla tystnad. Det ända som talar är mina tankar. Mina tankar säger åt mig att skriva vidare. Egentligen vill jag bara sova men det bästa är kanske att lätta på trycket? Därför tänker jag nu fortsätta...
Denna jävla stugan? Vad gjorde jag där? Din "fru" var där, du var där, jag var där. Något säger mig att "stugan" vi befann oss i låg på Hasslö? Minns inte riktigt... Dock minns jag tydligt hur det såg ut invändigt vart jag skulle sova osv. I en äcklig mönstrad soffa med undersäng. Där skulle jag sova. Sängkläderna luktade unket. Jag var rädd att du skulle röra mig även den gången men tack och lov fick du ingen chans till det då vi aldrig var ensamma där. Men jag var rädd! Så satans jävla rädd!
Alla gånger du tog med mig iväg på dina aktiviteter. Synd att jag inte visste hur ett vapen fungerade, då hade jag nog skjutit dig ditt vidriga jävla as...
Bara på ett par dagar så har antalet läsare ökat. Hade det varit under "normala" omständigheter så hade det glatt mig men just nu skiter jag uppriktigt i antalet läsare. Det som förundrar mig är att endast en enda person har vågat fråga mig om händelsen. För jag antar att det är av rädsla för att "riva upp" känslor som ni inte frågar?
Jag behöver frågor, frågor som gör att jag kan "få ur mig" alla jobbiga jävla tankar! Genom frågor så kan ni hjälpa mig att orka skriva vidare...
Som ni säkert förstår så är det svårt att få fram just det man ville få fram pga att frågorna är så ofantligt många.
Den största av alla frågor är VARFÖR?
Varför gjorde du såhär mot mig? Hur kunde du finna njutning i att ta på mig som då var ett litet barn? Har du varit på dina egna barn? Hur kunde det ens hända? Varför, varför, varför?
En människa som gör såhär mot ett- eller som i detta fallet flera barn kan ju knappast vara fullt frisk? Men ska jag tycka synd om honom för det? Jag har väldigt svårt för att göra det, även om jag normalt är väldigt godhjärtad och förlåtande.
Många undrar säkert... och nej, han var aldrig på mig "på det sättet" men bara att han tog mig mellan mina ben och kysste mig som om jag vore vuxen är väl egentligen nog? Det var ju inte "bara" en, utan upprepade gånger.
Går jag till överdrift? Det kanske var okej trots allt?
NEJ, NEJ och åter NEJ! Det är aldrig okej att utsätta ett barn för detta!
Det vet jag idag!
Jag vet även vilka ni andra utsatta är... Några av er kanske till och med sitter och läser detta just nu? Hur tänker ni kring allt? Jag förmodar att ni ständigt ställer er samma fråga som jag har gjort under alla år? VARFÖR?
Personligen är jag så förbannat trött på allt "hysch, hysch" när det gäller just övergrepp på barn. Jag tänker inte vara tyst mer! En dag, en vacker dag ska du få stå ditt kast. Tro mig!
08:11:33
